De äldsta råden håller än

När jag var yngre läste jag mer skönlitteratur än i dag. Det kan jag ibland sakna men tänker då att det småningom blir tid för det igen. Fick ett litet återfall i går efter att ha blivit påmind om Shakespeare. Tonen och rytmen i de texter han hackade ner är något som hängt med sedan första gången jag lyckades tränga in i dem.


När Laertes i historien om Hamlet skulle ge sig ut till havs i denna kanske världens mest spelade pjäs tog hans far Polonius fast honom på landgången till fartyget och gav följande råd:


”Vad, är du kvar? Vet skäms, gå strax ombord. De väntar på dig, de har hissat segel. Ta med dig min välsignelse på resan och kom ihåg ett par tre korta råd:
Låt bli att yppa alla dina tankar, gör inget som är dåligt genomtänkt. Var folklig men på inget vis vulgär. De vänner som du fått och som du prövat, bind dem vid dig med starka band av stål, men du får kramp i handen om du hälsar på varje snobbig ungtupp som du möter.

Var rädd för gräl, men kommer du i gräl, så laga att din trätobror blir rädd. Lyssna till alla - prata med ett fåtal. Hör andras mening och döm sedan själv. Klä dig så fint och dyrt som du har råd till, men inte pråligt – snyggt, men inte vräkigt, ty dräkten röjer mannens karaktär, och Frankrikes förnämsta kavaljerer lär klä sig med en utsökt elegans. Ge inga lån, och låna aldrig själv, ty snabbt förfaller både lån och vänskap, och skuld förslöar sparsamhetens egg.

Men framför allt, var ärlig mot dig själv!  Av detta följer liksom natt på dag att du omöjligt kan bli falsk mot andra. Farväl nu, och må min välsignelse få dessa råd att mogna inom dig.”

Varpå pojken svarte:
”Med största vördnad säger jag farväl.”

Tonen liknar kanske inte det vi skulle använda i dag. Men innehållet från denna text som skrevs typ 1600 gäller fortfarande lika mycket. Sådant är tänkvärt när vi ibland tror vi lever i en ny värld.

Hund, brorsa, ungar och annat. Undra på att Shakespeare får vänta lite...