Framtiden är närproducerat

Jag har alltid tyckt att det är något skevt att transportera djur och växter från andra sidan jorden för att de ska ätas i Norden där vi har otroliga råvaror i stort sett året runt. Det är inte det att jag inte gillar handel, det är bra. Det bara känns konstigt att äta exempelvis kött som fötts upp i Argentina och sedan transporterats hit, där vi kan föda upp köttdjur på egen hand.

Nu är detta inte kött utan grönsaker. Men principen är densamma!

Kring detta talade jag i lagtinget i går. Ärendet gällde ekologiska produkter och lät ungefär så här:

Fru talman,

Detta handlar om ett lagförslag av ganska teoretisk karaktär men som ändå förtjänar lite mer än det korta formuläret. För det här med ekologisk produktion kan inom en inte alltför avlägsen framtid mycket väl bli en betydelsefull framtidsbransch för hela Åland. I det liggande lagförslaget ändrar man namnet från Landskapslag om kontroll av ekologisk jordbruksproduktion till mer pregnanta Landskapslag om ekologisk produktion. Det nya förslaget beskriver på ett tydligare sätt vad det handlar om.

Men vi backar bandet lite.

Den Gröna vågen uppstod första gången under 1970-talet i oljekrisens spår. Det mynnade ut i ett trendbrott i den urbanisering som i stort sett under hela 1900-talet gjort att landsbygden tömts på folk medan städerna vuxit sig allt starkare. Under 1970-talet i Sverige valde istället många unga familjer att lämna storstaden för ett liv på landet. Det kallades en ruraliseringsvåg och gjorde att storstädernas tillväxt för ett ögonblick saktade av. Men den första Gröna vågen varade inte mer än ett knappt decennium och har sedan dess ersatts av mer eller mindre tappra försök till en hållbar utveckling och närproducerade grödor alltmedan storstäderna på nytt växer. I fredagens nordiska debatt pekade jag på vikten av att de nordiska länderna är uppmärksamma på den konkurrens som kommer från inte lika utvecklade länder. Det är en stor värld därute och det finns många som är med och strider om framtidens konsumenter och deras allt högre krav. Jag pekade också på vikten av att äta lokalt och tänka globalt när det gäller hållbar tillväxt.

Om detta handlar på sätt och vis det lagförslag som Finans- och näringsutskottet behandlat och som jag nu, efter denna lilla allmänna inledning, vill presentera. Landskapsregeringens lagförslag kring kontroll av ekologisk produktion är nämligen, lite yvigt uttryckt, en följd av den tidiga Gröna vågen. Det handlar om hur ekologisk livsmedelsproduktion ska gå till och hur resultatet av produktionen ska märkas. Det är nämligen väldigt viktigt att vi berättar för medborgarna att produkter som fyller vissa krav är bättre att använda än andra. Från hälsosynvinkel och ur klimatperspektiv. Lagförslaget är en följd av nya definitioner och redigerade begrepp inom den europeiska unionen men bär ändå längre än till bara tekniska förändringar. Ekologi och hållbar utveckling är nämligen två storheter som framöver kommer att styra väldigt mycket, kanske allt, i vad vi gör, vad vi äter och vad vi köper. Hur vi lever.

Den föreslagna lagen är inte helt ny. Men den har inte reviderats sedan 1995 varför det nu är god tid att göra något. Och detta förslag fyller i det stora hela de krav man som konsument kan begära av kontroll av ekologisk odling. Den är än så länge inte perfekt. Den hade till exempel varit bättre om ett godkännande hade mynnat ut i den åländska koden AX invid själva märkningen. Än så länge är det det finländska FI som, enligt gällande EU-lagstiftning, måste finnas där. Men det är tillåtet med nationella och privata logotyper invid den officiella märkningen. Och därmed närmar vi oss det riktigt intressanta. Om vi utgår från att vi i dag knappt ens sett början av den andra Gröna vågen. Att klimathot, finanskris, bränslechocker med mera gör att vi i framtiden blir alltmer som folk var förr – då vi i stort sett bara konsumerade det vi såg runtom oss. Då är det bra om de åländska odlarna är på fötterna och kan tillgodose en växande marknad med lokalt producerade, garanterat ekologiska produkter. Det är som vanligt en ständig balans mellan utbud och efterfrågan när det handlar om marknadsekonomier. Det är dock utskottets övertygelse att genom att vara beredd i dag är man färdig i morgon.

I dag finns i det stora hela 140 ekologiskt certifierade jordbruk på Åland. Det borde vara många fler, men för det är tiden kanske inte mogen ännu. Än så länge saknas den nödvändiga lönsamheten. Konsumenterna är ännu inte beredda att betala mer för lokal fräschör när det finns billigare massprodukter att tillgå. Personligen tror jag det är ett mönster som kommer att förändras över tid. Och då ska vi på Åland stå redo. Vi är i dag stora på till exempel äppel och lök i Finland. Det handlar inte så mycket om ekologiskt som om varumärket Åland. Det är urstarkt bland finländska konsumenter och går många år tillbaka i tiden. Ni minns säkert succén kring Oolanninprodukterna, den förädlade potatisen som de finländska konsumenterna tog till sina hjärtan. Det var inte en händelse. Det var ett resultat av ett långsiktigt arbete som vi alla kan lära av. Kanske kan vi en dag, tack vare bland annat denna lag, stå där med certifierade, märkta, godkända och uppskattade ekologiska, närproducerade och klimatneutrala åländska produkter. Då har vi kommit rätt.

Finans- och näringsutskottet har behandlat det liggande lagförslaget och kan efter smärre, men enligt utskottet nödvändiga, förändringar vilka framkommer i betänkandet, enhälligt rekommendera att lagtinget antar den nya lagen. Det handlar dels om hur de olika produkterna definieras i EG-förordningarna och dels hur den berörda kan söka rättelse i besluten. Och så vill vi avslutningsvis gärna trycka på för att landskapsregeringen så långt det är möjligt arbetar för att den åländska märkningen AX ska kunna användas oftare i framtiden.

Tack.