Ett OS som gjorde skillnad

Den 5 maj, dagens datum, är ett märkesdatum för den nordiska och åländska idrottsrörelsen. Den svenska kungen Gustav V eller ”V-Gurra” i folkmun inviger år 1912 de olympiska sommarspelen i Stockholm på för ändamålet byggda Stockholms stadion. Det var femte gången som OS ordnades. Först ut är tennisturneringen som smygstartar denna dag, de olympiska spelen pågår sedan på riktigt i juni då fotboll och skytte står på programmet medan resten av tävlingarna sker i juli. 2.547 aktiva tävlade i femton sporter, ungefär lika stort som ett normalt NatWest Island Games eller öspel nuförtiden.

Detta med Stockholms-OS är intressant av flera skäl men mest av allt för att detta år satte fart på en idrottsrörelse som pågår än i dag. Skoj var det också att det var samma V-Gurra som öppnade dessa tävlingar som några år senare tog emot en åländsk delegation som ville återförenas med Sverige. I vintras kom boken Ålands Idrott ut. Den beskriver hur den åländska idrottsrörelsen vuxit fram från då till nu. Om just OS i Stockholm 1912 skrev jag följande:

”Decenniet som ligger framför oss är ett av de mest händelserika någonsin sett ur åländsk synvinkel. Idrotten börjar så smått accepteras runtom i världen. Men inte än på Åland. Till följd av oroligheterna i Ryssland pågår en intensiv kamp hos ålänningarna för att få återförenas med Sverige. Allt annat faller i skymundan.

Fast inte så långt borta ur geografiskt hänseende är idrott och sport på allas läppar. 1912 är det Stockholm som står som värd för de femte olympiska spelen och för de Nordiska spelen. Det ligger med stor säkerhet mycket sanning i att även ålänningarna tar tillfälle i akt att åka över och titta på storheterna som samlas i Stockholms Olympiastadion. I vart fall de som är mer välbärgade. Idrott är än så länge inget för arbetare.

Ändå står det snart klart att OS är en inspiration för många fler än bara de som deltar. Den breda allmänheten genomgår ett idrottsligt uppvaknande. Inte bara för att sport är kul att se på men lika mycket för att idrotten är ett utmärkt sätt att knyta kontakter och vänskapsband över gränserna.

Hela Sverige sjuder av idrottslig aktivitet under det intensiva OS-året. Finland visar att man ska vara med och dominera långdistanslöpningen under stora delar av hela 1900-talet. Landets store löparhjälte, som formellt sett fortfarande är rysk, Hannes Kolehmainen, vinner 5.000 meter, 10.000 meter och terränglöpningen. Detta är spel som ännu inte smutsats ner av doping och fusk. Istället kan lite vad som helst hända. Som till exempel att OS-pappan själv, Pierre de Coubertin vinner guld under pseudonym i grenen ”litteratur”!

En kul detalj från detta OS är att man så sakteliga börjar skaffa enhetliga regler för de olika idrotterna. Hittills har det varit lite godtycke över vad man får göra eller inte. Fast de nya reglerna börjar tillämpas på allvar först efter OS. Därför pågår till exempel en semifinal i brottningens welterviktklass mellan ryssen Klein och finländaren Asikainen i brutala elva timmar. Ryssen vinner men är liksom finländaren för trött för finalen dagen efter. Segern går istället till svensken Claes Johansson! 2,33 procent av OS-deltagarna är kvinnor vilket är alltför få men fler än någonsin.

Om det handlar om orsak och verkan är inte lätt att säga men 1912 bildas ”Vågen” vid Sanda folkskola på Föglö, Ålands tredje idrottsförening. Åländska segelsällskapet och Finströms ungdomsförening (i allt väsentligt även denna ett resultat av idrottsrörelsens framfart) hann före. Mannen bakom Vågen är läraren Viktor Strandfält som snabbt vinner de ungas gunst – till de äldres förtret. De flesta vuxna inser inte betydelsen av att tävla och idrotta när man kan arbeta. Strandfält är en av dessa föregångare och inspiratörer som ser lite utanför den egna nästippen. Han får ihop ett 30-tal ungdomar som tränar gymnastik och friidrott på en bit mark i Sanda som med de egna händerna till hjälp förvandlades en idrottsplats. Vintertid går man in i folkskolan och fortsätter där.

Viktor Strandfält fortsätter med sitt Vågen trots på sina håll kraftfulla protester. Det finns gott om skeptiska Föglöbor som anser idrotten ogudaktig. Detta leder småningom till att folkskolans direktion drar in tillståndet till aktiviteter på skolans område.

Vågen hankar sig ändå fram tills första världskriget bryter ut och gör slut på leken. Marken som sportplanen finns på behövs för odling av mat och nyttoväxter.”

Så här såg den officiella affischen ut för Stockholms-OS. Sommaren var osannolikt varm varför spelen snabbt döptes till Solskensolympiaden.

2,23 procent av deltagarna var kvinnor vilket såklart var alldeles för lite men ändå bäst dittills.

Detta är någon form av truppgymnastik som hörde till de populärare grenarna under denna tid.

Stående längdhopp är inget för veklingar.

Skytte har alltid hört till de mest populära olympiska sporterna.

Stockholms Stadion byggdes enkom för att utgöra huvudarenan för OS i Stockholm 1912.