Mot framtiden, till musik

Genom att faktiskt och uppriktigt betrakta precis varje ny dag som den bästa blir livet dels enklare och dels mycket roligare. I går var det dock en alldeles äkta nystart för Ålands lagting som samlades till ett så kallat högtidligt öppnande med kyrkgång och festtal.

Det var tredje gången för undertecknad att vara med i detta. Första gången var självklart väldigt speciell men det var i ärlighetens namn också den andra.

Att sedan nu plötsligt besöka kyrkan för andra gången på åtta dagar hör ju inte heller till vanligheterna. Förra gången talade jag om vapen och FN. Den här gången fick jag det fantastiska nöjet att lyssna till kantorn Judit Deàki på cembalo och Julia Wegelius på violin. De tolkade Élisabeth Jacquet de La Guerre så kompositören själv log brett i sin himmel och förtjust gestikulerade med sina geniarmar. Rutinerade Deàki utgjorde den perfekta sidekicken (eller vad det kallas i musikvärlden) till unga Julia som hanterade sin violin som hon aldrig gjort annat. Självsäkert och modigt tog de sig an en musik som roat och inspirerat folk ända sedan 1700-talet. Då var det Solkungen själv, Ludvig XIV som lyssnade och njöt av musiken från upphovskvinnan själv. I går var det vi. Andra jämförelser lämnar vi därhän och konstaterar att duon Deàki och Wegelius skapade en stunds sinnlighet för oss alla som var där.

Och så ska jag i sann kyrklig anda avsluta med ett citat ur Psalm nummer 433, skriven av Tore Littmark år 1972. Den kulan visste var den tog…, som Runeberg skulle ha sagt.

Herre, du vandrar försoningens väg,
själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm
drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Nu kör vi så det ryker. Redan i morgon är det dags för första presentationen då jag från finans- och näringsutskottet ska presentera betänkandet om landskapsrevisorernas allra sista revision någonsin. Från och med nu är det nya kvastar som ska stå för sopandet.

Det var ett utmärkt val att spela verk av fransyskan Élisabeth Jacquet de La Guerre vid gårdagens gudstjänst. Hon spelade för själva Ludvig XIV och var en föregångare när det gällde kvinnliga kompositörer. I Ålands lagting brottas vi med en skev jämställdhet och behöver alla påminnelser vi kan få. Detta är något som jag även själv lyft upp vid olika tillfällen.