Till minnet av Edvard Munch

I dag är det faktiskt imponerande etthundrafemtio år sedan norrmannen Edvard Munch föddes. Han finns inte längre bland oss då han åttio år gammal lämnade byggnaden den tjugotredje januari 1944. Han missade alltså krigsslutet. I dag firas han brett i Norge, landet han både föddes och dog i.

Edvard Munch var på många sätt den bäste av de främste och inspirerade på flera sätt, kanske alla, den tyska expressionismen som definierade konstvärlden då och i dag. Att det var just konstnär Edvard Munch skulle bli stod klart tidigt. Redan som sextonåring sade han på sin norska:

”Min bestemmelse er nu nemlig at blive maler.”

Och det blev han mer än nästa alla andra.

Edvard Munchs konst överskrider med god marginal min level of expertice, jag ska bara med stöd i okunskapens stabila grund slå fast. Munch skapade antagligen en bild av Norge som för alla tider kommer att berätta mer om landet och honom än alla oljekällor i hela Nordsjön. Det säger inte bara lite om kraften i konstnärskapet.

Grattis Edvard!

PS

Skriet sådant vi känner det!

Om Edvard Munch har jag också skrivit förut, på den länken finns till exempel mer om Skriet.

Han såg inte så hejsan svejsan ut den gode Edvard Munch. Men måla tavlor, det kunde han bättre än de allra flesta. Det här porträttet är skapat av Anders Beer Wilse, en kollega till Munch.