Fabian tände årets brasa

Valborgsfirandet är över och det blev precis lika lyckat som alltid. Notudden vid Svibyvikens strand är en formidabel fest- och mötesplats och i förrgår blev ingen besviken. Vädrets makter var goda och stämningen redan från allra första början hög. Utvecklingen av Valborgsfesten har pågått under många år och i dag är Notuddens brasa ett självklart mål för allt fler stadsbor och andra. Det har också satt viss press på oss arrangörer, vi vill ju inte att någon ska känna sig besviken.

Själv har jag som välkomsthälsare genom åren stretat emot planerna på att skaffa någon form av ljudförstärkare då det känts som onödigt ”formellt”. Nu inser jag att jag måste falla till föga. Det är så många människor där i dag att det är omöjligt att höra den som pratar. I fortsättningen ska vi se över den saken också. (OBS! Längre ner finns onsdagens välkomsttal!)

Åttaårige Fabian Neymeyr var den som satte fart på brasan senaste onsdag. Brandkåristen Robin Skog höll ett vakande öga på det hela.

Här är det kultur- och utbildningsministern samt brandkåristen Johan Ehn som förevigar Fabian och Robin. 

Kvällens brasa tändes av åttaårige hedersmannen Fabian Neymeyr, till vardags boende på Kasbergsgatan. Nytt för i år var också den kombinerade byalags- och brandkårskören under Anders Laines ledning. Vi kom överens om att göra det till tradition genom att fortsätta nästa år.

Talet till våren och människorna och tingens mysteriet löd i onsdags ungefär så här. Nästa gång kommer det att höras även på plats!

Välkomna till Notudden, denna oas i vår lilla stad där vi ägnar oss åt genuina och enkla nöjen. Här glömmer vi Facebook och liknande och ägnar oss åt den gamla fina konsten att mötas på riktigt, prata med varandra och grilla korv tillsammans. Det skapar en alldeles särskild sort gemenskap att hjälpas åt att vända korven innan den bränns! 

Innan jag glömmer bort det vill jag på byalaget Kasberget-Apalängens vägnar önska er alla en härlig Valborg. Chanserna för att det verkligen ska bli en sådan är rätt goda, eftersom ni ju faktiskt står här inför Ålands just nu fetaste majbrasa. 

Hit till Notudden släpar vi vinterns gamla ris och för den delen ganska mycket annat brännbart också… Sedan sätter vi fyr på alltihopa och låter oss för en stund förföras av kraften i elden och tankarna mot framtiden. Här förtöjer vi våra båtar och härifrån startar våra utflykter ut mot den åländska skärgård som bara finns på en enda plats i hela världen! 

Jag vill också säga några ord om våren som efter en underlig vinter nu är här. Men först vill jag skicka ett särskilt tack till vår tidigare kassör, stångkapten, allt-i-allo och snart körsångare Ralph Bamberg. Han avgick senaste vår som kassör i vårt lilla byalag men han har lovat fortsätta hjälpa till. För att du inte ska glömma bort det kommer här ett litet minne från oss alla. Tack för det du gjort, din entusiasm och ditt glada humör!

När det gäller våren är det svårt att helt ignorera det finländska sättet att beskriva årstiderna: ”Hösten är för lerig, våren är för regnig, vintern är för kall och sommaren för varm.” 

Detta kan uppfattas som gnäll om man är så lagd. Jag tycker det andas optimism. För faktum är att det värsta som kunde hända vore den dag vi till alla delar är nöjda med tingens ordning. Tänk vilken mardröm om alla en morgon vaknade upp, blickade mot solen (eller regnet) och på riktigt tänkte att nu, nu är jag nöjd. Jag menar inte att vi varje dag ska vara missnöjda men i ett lite bredare perspektiv blir det mer verkstad när man vill mer. 

Här, efter denna lilla åsnebrygga, kommer majbrasan in som den perfekta symbolen. Genom att bränna vinterns kvistar (och litet annat smått och gott som är inbäddat inne i brasan) skapar vi utrymme för vårens grönska. Och säg den normalt funtade människa som hellre stannar kvar i gårdagen än siktar mot framtiden. 

Den minnesgoda kommer möjligen ihåg att vi och ni, alla tillsammans, i fjol sjöng Idas sommarvisa i samband med denna kväll. Jag har nåtts av försiktiga förhoppningar och en vädjan om att det inte skulle upprepas. De som stod för nära mig dras visst fortfarande med sömnsvårigheter och några husdjur fick nervproblem. 

Det var inte min mening, förlåt. 

Av därmed lätt insedda skäl har vi i år styrt upp det hela lite noggrannare och kallat in Anders Laine som coach och körledare. Efter en intensiv övningsperiod är kören som vi döpt till Ålands första kombinerade byalags- och brandkårskör i kväll redo för premiär. Delar av kören står där borta, den som vill får ansluta nu och genast. När det gäller sångerna till våren handlar det om alldeles för viktiga saker för att bara överlämnas till proffskörer.Därmed vill jag, innan sången vidtar, rikta byalagets stora tack till Strandnäs FBK och Mariehamns stad. 

 Brandkåristerna hjälper oss att hantera elden och stadens finanser gör det möjligt för oss att bjuda dem på korv och svårare än så är aldrig det finansiella kretsloppet. Jag önskar på Kasberget-Apalängens vägnar alla en fantastisk vår och en därefter härlig sommar. Efter sången tänder vi brasan och därefter står grillarna varma. Men först ett fyrfaldigt leve till den vår som ger oss hopp och kraft inför resten av året!

Årets brasa beskrevs som en av de mest potenta någonsin. Det beror antagligen på det torra värdret och en skickligt utförd packning av grävmaskinisten Kim W.

Dessa unga brandkårister är inte bara redo att rycka ut för folk i nöd. De bangar heller inte att ställa sig i den nya byalags- och brandkårskören. Heder till dessa unga och äldre!

Mest otur av alla hade Kristian Sundblom som hamnade bredvid mig i kören... Men vi gjorde båda så gott vi kunde och mer än så behövs faktiskt aldrig!

Kvällens braständare Fabian är också en duktig fotograf. Här är hans tolkning av vår dirigent Anders Laine.

Det här är Fabians polare Noel Helsing som också var denna Valborgsmässoafton. (Foto: Fabian Neymeyr)

Anders Laine efter premiären! Tack till Anders som entusiastiskt och osjälviskt ställde upp för vår kör och för våren. Nästa år kör vi igen!

Jonas Hemmälin är inte killen som tar tändvätska till hjälp när det gäller grillning. Han kör blåslampemetoden!

Det kommer mer och mer folk för varje år som går till Notudden. Förr var det några handfullar, i dag är det flera hundra!

Mitt i hela smeten stod midsommarstången och var avundsjuk på all uppmärksamhet som riktades mot majbrasan. Sådana är de primadonnorna. Fröken stång, din tur kommer snart!

Efter halvannan timmes eldning såg det ut så här...

...och följande dag så här. Eld är en väldig kraft när det gäller att ta hand om det gamla och göra det enklare att blicka framåt.