Borghill gick sin egen väg

I går kom beskedet som gjorde Åland fattigare. Borghill Lindholm har den 21 juli lämnat det jordiska efter nittiosex synnerligen närvarande år. Hon föddes i Sund och levde i Sund men släppte aldrig greppet om resten av Åland. När jag tänker tillbaka på mina egna möten och samtal med Borghill minns jag ett vaket intellekt och en nyfikenhet som sträckte sig både bakåt och framåt i tiden. Hon följde intensivt med tidningarna och radion och hade synpunkter på allt som försiggick både när det gällde kultur och idrott, hembygdsfrågor, svenska språket och i stort sett allt annat också. Borghill var i precis alla avseenden en stor människa och hennes inlägg i den dagliga debatten är något jag kommer att sakna.

I arbetet med den åländska idrottshistoriken för Ålands Idrott träffade jag Borghill och pratade minnen från flydda tider. Det blev ett av kapitlen i boken. Borghill var bland mycket annat en av de varmaste förespråkarna av Ålands deltagande i öspelen. ”Allt som gör att unga ålänningar lär sig förstå hur man gör i övriga världen är bra”, menade hon.

Jag minns också den där natten dagarna efter den stora tsunamin som drabbade Thailand och andra. Telefonen ringde nånstans på småtimmarna och jag svarade sömndrucket för att mötas av den välbekanta rösten som sade ”Jamen, det var skönt att höra att ni är hemma.” Hon började alltid samtalen direkt utan hälsningsfraser och tjafs, rakt på och just den här natten ville hon försäkra sig om att lilla jag med familj inte fanns med bland de som drabbades. Sådan var hon, Borghill.

Även om jag inte stod Borghill väldig nära tycker jag ändå det känns tomt att veta att dessa samtal aldrig mer kommer. Lika svårt känns det att inse att ingen med samma klara stämma, sunda förnuft och kloka sinne ska hålla ett öga på vårt lagting och landskapsregering och allt annat som skapat och bygger vidare på Åland. Borghill var det fyrbåk som alla samhällen behöver och när det slocknat undrar jag vem som står redo att ta över.

Mina tankar löper vidare till Borghills släkt och närmaste vänner vilka en dag som denna tvingas inse att en av deras fasta punkter i vardagen inte längre finns kvar. Fast Borghill själv, tror jag, hörde inte till den sentimentala sorten. Hon skulle nog bara sagt att man ska vara glad för det man haft och sedan blicka framåt igen. Ty sådan var hon; saklig, pragmatisk och ständigt på väg.

Tack för alla minnen.

I Borghill Lindholms blick rymdes omsorg om historien lika väl som aptit på framtiden. Bilden är lånad från Nya Åland.
Vid svenska konsulatets mottagning i fjol somras var det sista gången jag såg Borghill. Hon satt i skuggan och följde intresserat med vad som hände. Hon var då nittiofem år gammal men i själen yngre än de allra flesta andra. Bilden har jag lånat från Eivor Lindströms blogg där hon också skriver om Borghill.
Borghill fanns överallt under sin tid i livet. Här är några Youtubeklipp på henne:

Diktens Trollens jul


Dokumentär om Sund

Kommentarer

  1. Borghill och Olof M. har alltid varit mina idoler på Åland, hur kommer Ni ålänningar att klara Er utan dem, undrar jag....
    Jag kommer att sakna Dej min kära Borghill så mycket, och givetvis Dej, min käre Olof M. likaså
    Giedre från Litauen

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg