Tillståndet på Åland

september 10, 2014

Tillståndet på Åland

Häromdagen var det debatt om landskapsregeringens berättelse i lagtinget. Enkelt uttryckt handlar det om att hantera verksamhetsberättelsen för år 2013 och vad som hände då. Nästan alla av mina kolleger snöade i högre och lägre grad in på siffror, siffror och åter siffror tills ingen riktigt längre visste om det var tisdag eller Karlstad. Jag valde en annan väg då jag annars mest hela tiden hanterar ekonomiska frågor från finans- och näringsutskottets perspektiv.

Så här lät det:

Talman,

Jag kan inte missa tillfället att när det gäller landskapsregeringens berättelse för år 2013 lyfta fram några av de frågor som på riktigt gör skillnad i livet vi lever. Detta ska handla om vad våra beslut i detta lagting och verkställt av Ålands landskapsregering har gjort i den vardag där folk vanligen vistas.

Jag har i dag hört er prata om begreppen ekonomi och sparsamhet och budgetering och underskott och överskott och tillväxtsiffror och affärsbokföring och så vidare. Till och med mina av arbetet i finans- och näringsutskottet synnerligen vana öron börjar få nog. Ja, tillvaron styrs av pengar men glöm aldrig att det finns andra värden som också är viktiga. Jag har förmånen att allt som oftast stå här i denna stol och prata ekonomi och finanser. Det ska jag inte göra nu. Jag vill peka på några saker som vi aldrig någonsin borde glömma. Landskapsregeringens berättelse är en synnerligen bra grund för det fortsatta arbetet, men då gäller det att se bokstäverna lika tydligt som siffrorna. Det har jag försökt göra.

Över hela Europa pågår ett ständigt arbete med att ställa om från fossila bränslen till hållbar energi. Det är vi rätt duktiga på i vårt landskap. Det framgår till exempel att det under fjolåret beviljades långt över 100 stöd till installerad solvärme på Åland. Dessa anläggningar producerade över 500 MWh vilket kanske inte är så mycket men det är också 500 procent mer än för bara några år sedan och ett litet steg måste alltid vara det första.

Jag noterar vidare att det som sätter färg och fläkt på alla samhällen är i gott skick. Inom den allmänna kulturverksamheten är det full fart överallt och gränserna flyttas alltmedan vi står här och pratar. Pommern och Ålands sjöfartsmuseum är just nu juvelerna i museikronan. Så småningom är jag säker på att Ålands museum också kommer tillbaka i full kraft efter renoveringen. Ett modernt samhälle kännetecknas inte bara av visioner utan också av dess förmåga att sköta om sin historia och framför allt berätta om den för andra. Ålands allra största tredje sektor idrotten är likaså vid gott mod både när det gäller spets och bredd och allt däremellan. Arrangemangen avlöser varandra och betraktade som förebilder finns det få som är bättre lämpade än våra hårt arbetande idrottskvinnor och –män. Nu ska inte landskapsregeringen gå in och peta så väldigt mycket i detaljerna men jag tycker det är väldigt viktigt att ständigt och alltid lyfta fram och applådera det arbete som dessa två och alla andra tredje sektorer gör varje dag året om eller 24/7 som det numera heter. Föreningarna finns i vardagen och där finns också folket.

Från kultur och idrott till bilar. Inte för att jag vill utan för att det är nödvändigt. Jag begriper inte hur antalet bilar, bussar etcetera i landskapet ständigt kan stiga. Från år 2011 till i fjol steg mängden fordon med nästan 3.000 till 42.386 stycken. Det är för mig obegripligt hur så mycket plåt och plast kan samlas på en liten ö som dessutom gör anspråk på att vara en grön ö i ett blått hav. Med anledning av uppgifterna i berättelsen vill jag gärna att någon minister tar reda på detta och försöker förklara varför det sker samtidigt som vi från detta hus och förvaltning strävar mot bättre utnyttjandegrad av samtliga offentligt ägda fordon.

Läget i Ukraina och världen inspirerar till följande lilla spaning. Ålands ställning som demilitariserat och neutraliserat område är unikt i världen och något som fler borde ta efter. Jag noterar att man i berättelsen redogör för antalet marina besök till Åland. Det ser bra ut. År 2000 kom våra vänner i flottan till vårt landskap vid 32 dokumenterade tillfällen. I fjol hade vi blott 18. Med militär närvaro är det ju faktiskt så att ju färre desto bättre. Alltid.

Det är inte så enkelt att bygga åsnebryggor mellan de olika avsnitten men en annan siffra som minskat och som är både bra och dålig är antal anställda inom förvaltningen. Det är bra för vår gemensamma skattekista om färre ska leva på den men det är självklart dåligt för de som drabbas. Inte desto mindre är det ett faktum att 948 personer arbetade vid den allmänna förvaltningen (alltså inte ÅHS-anställda) vid fjolårets utgång. Det är en minskning med 55 personer vilket också speglas i bokslutet, särskilt i framtiden.

Från antal anställda till lönesättning är steget inte väldigt och här tar jag avstamp i den jämställdhetsdebatt som förs ständigt men ändå för lite. Medianlönen i hela förvaltningen med skolor och polis och allt uppgår för män till 3.530 euro per månad. För kvinnor är motsvarande siffra 3.005 euro, alltså drygt 500 euro mindre per månad. Men! Inom den allmänna förvaltningen hittar vi det lysande undantaget, här tjänar kvinnor i medeltal också, enligt berättelsen, 3.005 euro per månad medan männen ligger på 2.850 euro. Det är dock enda förvaltningen där kvinnor i medeltal tjänar mer. Jag hoppas detta ska bli förebilden även för övriga avdelningar.

Viktigare än alla pengar i världen är den hälsa som vi får men tenderar att ta för dåligt hand om. Därför är jag glad över att se satsningarna på friskvård som sker i vår förvaltning. Subventionen uppgick i fjol till drygt 20.000 euro och jag är säker på att dessa pengar hör till de allra bäst investerade slantarna. Men! Jag noterar en liten minskning under fjolåret och ber lantrådet se till att folk inte bara sköter landskapets affärer utan också sköter om sig själva. Det vinner vi alla på.

Och eftersom vi diskuterar alldeles för lite jakt i denna församling tänkte jag med en timing som i dessa jakttider är i det närmaste perfekt kort och officiellt slå fast följande. Den åländska jägarkåren skjuter nuförtiden mindre än förr. Inte bara sjöfågel utan också fyrfota vilt. Det blev knappt 3.200 rådjur i fjol vilket är bara hälften av vad som fälldes för tjugo år sedan. Det föll exakt 184 älgar i fjol att jämföra med 258 för trettio år sedan. Till detta finns det både rutiga och randiga förklaringar men det visar väldigt tydligt på att vi måste bli bättre på att ta hand om de vilt vi har. På vår väg mot ett hållbart samhälle utgör skörden av naturens överskott en väldigt viktig del.

Mina åsnebryggor blir allt rangligare men från rådjur och älgar går vi till havsörnar där populationen i dag är större än kanske någonsin. Undre fjolåret ringmärktes hela 110 ungar vilket utgör en fjärdedel av hela landets örnar. Denna utveckling ser ut att fortsätta då ju det levande livet förökas närmast exponentiellt. Om det är bra eller dåligt låter jag andra bedöma. Örnar är fantastiska djur men de går också hårt åt mer fredliga arter vilket ju är själva vitsen med livet. Det förefaller dock som om örnarna för en odelat positiv effekt med sig. De äter skarv och håller det beståndet nere.

Och på tal om skarvar ska jag avsluta denna min lilla ekonomilösa betraktelse med några ord om vår egen färjtrafik. Under fjolåret transporterade vi svindlande en miljon passagerare till och från våra skärgårdsöar. Det var något färre än året innan men ändå många. Det underliga är dock att medan antalet människor minskade så ökade antalet fordon med nästan 15.000. Kanske finns här någon koppling till mitt tidigare konstaterande att mängden fordon på Åland bara ökar och aldrig minskar. Och allra allra sist. Det finns en noggrann sammanställning över alla linjer som landskapsregeringen sköter på sidan 244 i redogörelsen. De enda linjerna som visar plus är Töftölinjen och Björkölinjen och södra linjen och Ängösunds. Övriga backar och mest av dem Åva-Jurmolinjen där antalet passagerare minskade med nio procent och antal fordon med åtta procent. Det är fakta från ett enskilt år och behöver inte betyda så mycket men visst ger denna tabell stöd för vikten av att investera våra begränsade tillgångar så rätt som möjligt i framtidens skärgård.

Och eftersom så många andra pratat om det ackumulerade underskottet som finns eller inte finns, beroende på vem man frågar, vill jag också påminna om det ackumulerade överskott som Åland de facto är. Vi har mer fred, bättre skolor, finare kommunikationer, lokalare sjukvård, mindre arbetslöshet, närmare till jobbet och tusen andra fördelar andra människor bara kan drömma om. Det kan vara bra att minnas när man pratar om läget i går, i dag och i fortsättningen.