Nej, jag ångrar ingenting

I går blev jag polisanmäld av Stephan Toivonen för att ha kallat en rasist för rasist. Hela texten som det springer ur kan man läsa här. 

Vill man ytterligare fördjupa sig i denna gyttja kan man se en efterföljande tv-debatt i Åland24 här. Den är i sin enkelhet rätt talande. Jag valde att kalla en katt för en katt.

På ett övergripande plan vill jag slå fast att debatten var något jag aldrig egentligen sökt. Jag trodde inte man skulle behöva förklara för människor på 2015-talet att födelseort inte formar människor. När det stod klart för mig att herr Toivonen som bor i Portugal (där äldre skatteflyktingar ofta landar) på allvar menar att det som är blont och blåögt är att föredra framför andra kände jag mig tvungen att ryta till. Det har jag inte för vana att göra men nog är nog. Jag blev rätt och rakt uttryckt upprörd när jag läste sörjan som Toivonen spred och ville markera tillbaka i samma ton.

Klokt? Vet inte.
Nödvändigt? Ja.

Jag skulle göra likadant igen. Alldeles bortsett från hur många så kallade kvotflyktingar Åland ska eller inte ska ta emot handlar det om att tydligt markera mot en människosyn som förnedrar och förminskar. I min roll som lagtingsledamot med ett uppdrag att bland annat leda finans- och näringsutskottet ser jag det som en självklarhet att sätta stopp när det går för långt. På samma sätt som mobbarna i skolan eller buset på gatan ska hanteras valde jag också att hantera rasistbrevet. Tydligt. Alla som mobbar och kränker ska sättas åt. Till den skaran hör Stephan Toivonen och hans anhang. De är vita kränkta män som inte ägnar en tanke åt alla de miljontals människor från Syrien, Irak, Somalia och Kongo som de pekat ut som våldsmän (och kvinnor). Jag finner det fortfarande oerhört magstarkt hur man kan peka finger åt andra men inte se sig själv i spegeln.

Nu är detta av allt att döma en polisfråga vilket i sig visar på det orimliga i det hela. En rasist skriver att vi borde rikta in oss på blonda och blåögda (för vilket han blir polisanmäld) och svarar på kritiken med en... ny polisanmälan. För att man kallar saker vid dess rätta namn. Jaja, det är som det är och det blir som det blir.

I morgon är det midsommarafton på Åland. (Kom gärna ner till Notudden kl 14.00 och fira med oss!) Då kommer i stora drag 29.000 människor att samlas kring midsommarstängerna och hylla sommaren, ljuset, vänskapen och framtiden. Tillsammans. Av dessa är 10.000 inflyttade från nittiofem (95) olika länder. Så ser världen och Åland ut i dag. Vi bygger vår egen lycka – utan fördomar, ängslan och främlingsfientlighet. I den gemenskapen är även portugisen Stephan Toivonen välkommen – när han släppt sin rädsla och misstänksamhet mot det utland han själv lever i. Jag upprepar det jag tidigare sagt. Chilla lite, livet är faktiskt okej, trots allt.

Liksom resten av världen gör ville jag också göra – säga nej till rasism. När uppenbart främlingsfientliga brev skickas ut till alla hushåll på Åland ville jag reagera och agera. Jag sade nej till rasistisk smörja och ja till framtidstro.