Förändring sker sakta

I dag är det nittio år sedan Adolf Hitler publicerad första delen av Mein Kampf, den 18 juli år 1925. Det är alltså en dag som inte på något vis bör hyllas – tvärtom. Ändå är det en viktig påminnelse om hur länge det pyrande vansinnet växte innan världskriget år 1939 var ett faktum. Och varför det alltid är viktigt att markera när ideal som blonda och blåögda dyker upp i debatten. De som från början kan betraktas som stollar sitter plötsligt där vid makten om ingen säger något.

Jag är glad över att vi som bor på Åland, i vart fall den absolut övervägande delen, inser detta och säger till när rasism i olika skepnader dyker upp i debatten. Det kan handla om breven från Portugal eller Vårdös beslut att anställa en tidigare Nordisk Ungdom-ordförande som kommundirektör. Reaktionerna är starka och bottnar i att tydligt säga nej till värderingar som baserar sig på rädsla och ängslighet vilket i sin tur leder till våld och så vidare.

I Hitlers fall tog det nästan tjugo år innan han från toppen av en nation störtade hela Europa och sånär resten av världen ner i avgrunden. Därför är det viktigt att säga nej direkt.

Adolf Hitler började som en missnöjd ung man i en ölkällare i Berlin och slutade som Europas mäktigaste galning. Det tog nästan tjugo år innan han nådde toppen av sin karriär. Under den tiden fanns det många tillfällen att stoppa vansinnet men eftersom ingen sade nej gick det så långt som det gjorde.