Nej, det finns ingen allians

Hur ska man egentligen hantera rörelser som Åländsk Demokrati, Sannfinländarna och Sverigedemokraterna? Ska de tigas ihjäl eller ska de granskas i det dagliga jobbet? För mig är svaret enkelt.

Det har uppstått en underlig ”debatt” kring hur stadens olika platser ska fördelas. Därför skriver jag en insändare som publiceras i onsdagens tidningar. Den lyder så här:
Socialdemokraten Igge Holmberg hävdar att jag i samband med tillsättandet av olika positioner i Mariehamn (nämnder, styrelser etc) skulle sagt att ”vi har en allians” – alltså Centern, Obunden Samling, Ålands Framtid samt Åländsk Demokrati. Detta är inte sant. Det finns ingen allians. Vi har ingen gemensam politisk linje. Mitt förslag vilket alla partier accepterat, vi mindre och de större, alltså Moderaterna, Socialdemokraterna och Liberalerna, kallas för ”lagt kort ligger” och bygger på enkel matematik mot bakgrund av valet år 2011.

Valet i Mariehamn år 2015 resulterade i två (2) förändringar bland de 27 platserna i stadsfullmäktige. Ålands Framtid tappade en plats till det nya, flyktingkritiska, Åländsk Demokrati. Det är naturligtvis bedrövligt om man, som jag, inte tycker ÅLD hör hemma i ledande positioner i moderna samhällen. Det är likväl ett faktum och därmed inte möjligt att vända dem ryggen. Vad man än tycker om deras rasistiska bedrövligheter har väljarna givit dem en plats i stadens styrande församlingar.

Åländsk Demokratis nya inflytande kommer från de platser som tidigare fanns hos Ålands Framtid. Vi övriga partier får exakt samma positioner som vid valet för fyra år sedan. Detta är ett pragmatiskt sätt att förhålla sig till en komplicerad situation. Det har även alla andra partiers förhandlare tyckt, förutom möjligen Igge Holmberg som inte deltog i det senaste mötet, vilket också säger en del. Det är enklare att sitta på läktaren och ha åsikter än att själv vara med på plan.

Skulle man använda samma teknik i landskapspolitiken kan man med lika goda argument hävda att den nu sittande landskapsregeringen är i allians med Åländsk Demokrati av det enkla skälet att ÅLD röstade ja till regeringsprogrammet. Befängt? Ja, på exakt samma vis som diskussionen kring fördelningen av stadens platser.

När nuvarande lagtingsledamoten Stephan Toivonens famösa upprop om flyktingar distribuerades på Åland i maj i år reagerade jag direkt och tog striden. Det var självklart för mig av det enkla skälet att jag aldrig gör skillnad på folk. Att som i brevet lyfta ”blonda och blåögda” som ett slags föredöme är eländigt och det sade jag, väldigt tydligt.

Detta skulle jag när som helst göra igen, fast kanske med andra ord. Jag är inte stolt över alla de uttryck som jag använde men grundbudskapet är kristallklart. Åland behöver mer folk och inflyttning är bra eftersom det friskar upp vårt samhälle. Nya människor kommer med nya idéer och andra tankar vilket alla som bor på Åland vinner på. Åland är ett välfärdssamhälle med hög kapacitet att hjälpa till i den flyktingkatastrof som just nu sker i världen. Mina protester räckte inte till. Stephan Toivonens brev visade sig verkningsfullt hos tillräckligt många ålänningar som antingen hyser liknande känslor gentemot flyktingar eller bara ledsnat på sådana som mig och andra som predikar tolerans. Jag gissar att sanningen finns någonstans mittemellan.

Grundproblematiken är dock intressant. Åländsk Demokrati med dess flyktingkritiska tankegods har vunnit tillräckligt många väljares stöd för att rymmas med i det demokratiska systemet i landskapet. Jag tycker det är sorgligt men det är likväl ett faktum. Åländsk Demokrati ÄR en organisation vi alla måste förhålla oss till, oberoende vad man tycker om den saken.

Vi är inte ensamma. I Sverige är Sverigedemokraterna på god väg att bli största partiet och i Finland sitter Sannfinländarna i regeringen. Hur ska vi göra på Åland? Ska vi vända ryggen mot alla som inte tycker som vi eller ska vi fortsätta försöka förklara varför tolerans är bra och främlingsfientlighet är dåligt? Jag tycker det senare. Vi får aldrig ge upp i försöken att övertyga alla ålänningar om att vi behöver bli fler i syfte att bli starkare och göra fler affärer. Jag tror inte på att demonisera Ålands Demokrati, sådant leder bara till polarisering, strider och mer svart och vitt. Så fungerar bara debattörer med andra mål än samhällsutveckling.

Med dessa ord önskar jag alla ett gott slut på år 2015 och ser fram mot ett ännu bättre nytt år där personangreppen blir färre och de framåtsyftande idéerna fler.
Framtiden är för viktig för att hanteras med kritik och nedsättande omdömen. Det är en nyårstanke jag ska bär med mig inför år 2016.

Kommentarer

Populära inlägg