Ab Lantbruk och spannmålen
Efter några ord om skog, mjölk, rotsaker och fiskdiesel gick ordet till Ab Lantbruk som är en av många viktiga kuggar i allt som handlar om primärproduktion på Åland.
På plats i bussen var vd Nina Nyman-Johansson och försäljaren Mats Söderström. De berättade att åttio procent av deras affärer utgörs av så kallade insatsvaror; utsäden, gödsel, växtskyddsprodukter osv. Resterande tjugo procent utgörs av maskiner, material med mera. Exempelvis kommer John Deere-traktorerna från deras företag. Men den här gången ska det handla om sådant man odlar och som passerar den kännspaka torken vid Färjsundet, på Haraldsbysidan. Ab Lantbruk säljer nämligen all kommersiellt odlad spannmål från Åland. Det är cirka 8.000 ton per år som passerar torken och sedan skeppas bort med hjälp av spannmålsskutan Riona. Tidigare har man använt sig av Sophia B men hon kan av olika skäl inte fortsätta, tycker Trafi.
Torken har sedan år 1965 stått där den står i dag. Att hålla spannmål i lager är en nödvändighet om man ska kunna tjäna pengar på varorna. Priset bestäms av världsmarknaden och det gäller att ha ett visst lager för att kunna sälja när det är som högst.
Kajen är liten och spannmålsskutorna måste ibland hänga på svaj, förtöjda vid träd i strandkanten. Det är långt ifrån optimalt och Nina Nyman-Johansson vill gärna göra något åt hela anläggningen vilket dessvärre inte är så enkelt. Eftersom det påträffats betongfundament från år 1810 på berget bakom torken är eventuella utbyggnadsplaner nu föremål för diskussioner med museibyrån. Det är väldigt utmanande, för att uttrycka det försiktigt.
”Enda sättet att skeppa bort spannmål från Åland är att göra det sjövägen. Det är för dyrt med lastbilstransporter. Ska vi lyckas fortsätta med det måste vi ha en välfungerande lastanläggning.”
Sammanfattar Nyman-Johansson läget just nu. Detta ställs ännu mer på sin spets om man i framtiden måste odla annat än chipspotatis på de 700 hektar åkrar som i dag används för just det. Ska det lyckas är det viktigt att förutsättningarna är så bra som möjligt, även för Ab Lantbruk, spindeln i det åländska spannmålsnätet.
På plats i bussen var vd Nina Nyman-Johansson och försäljaren Mats Söderström. De berättade att åttio procent av deras affärer utgörs av så kallade insatsvaror; utsäden, gödsel, växtskyddsprodukter osv. Resterande tjugo procent utgörs av maskiner, material med mera. Exempelvis kommer John Deere-traktorerna från deras företag. Men den här gången ska det handla om sådant man odlar och som passerar den kännspaka torken vid Färjsundet, på Haraldsbysidan. Ab Lantbruk säljer nämligen all kommersiellt odlad spannmål från Åland. Det är cirka 8.000 ton per år som passerar torken och sedan skeppas bort med hjälp av spannmålsskutan Riona. Tidigare har man använt sig av Sophia B men hon kan av olika skäl inte fortsätta, tycker Trafi.
Torken har sedan år 1965 stått där den står i dag. Att hålla spannmål i lager är en nödvändighet om man ska kunna tjäna pengar på varorna. Priset bestäms av världsmarknaden och det gäller att ha ett visst lager för att kunna sälja när det är som högst.
Kajen är liten och spannmålsskutorna måste ibland hänga på svaj, förtöjda vid träd i strandkanten. Det är långt ifrån optimalt och Nina Nyman-Johansson vill gärna göra något åt hela anläggningen vilket dessvärre inte är så enkelt. Eftersom det påträffats betongfundament från år 1810 på berget bakom torken är eventuella utbyggnadsplaner nu föremål för diskussioner med museibyrån. Det är väldigt utmanande, för att uttrycka det försiktigt.
”Enda sättet att skeppa bort spannmål från Åland är att göra det sjövägen. Det är för dyrt med lastbilstransporter. Ska vi lyckas fortsätta med det måste vi ha en välfungerande lastanläggning.”
Sammanfattar Nyman-Johansson läget just nu. Detta ställs ännu mer på sin spets om man i framtiden måste odla annat än chipspotatis på de 700 hektar åkrar som i dag används för just det. Ska det lyckas är det viktigt att förutsättningarna är så bra som möjligt, även för Ab Lantbruk, spindeln i det åländska spannmålsnätet.
 |
| Torken i Färjsundet fyllde femtio år i fjol och är i stort behov av upprustning. Härifrån exporteras i stort sett allt kommersiellt odlat spannmål på Åland. |
 |
| Kajen är långt ifrån ändamålsenlig och borde också med det snaraste rustas upp för att klara av sitt uppdrag på ett säkert sätt. |
Kommentarer
Skicka en kommentar