Ålänningarna till kungen

Hej hopp, äntligen måndag! En perfekt dag för en liten dykning ner i historien.

Frågan om hur den åländska självstyrelsen egentligen blev till debatteras friskt just nu. Skälen är ganska oklara men av någon anledning blir händelser som inträffat för snart etthundra år sedan med jämna mellanrum hett stoff även i dag. Betydelsen av historien ligger självklart hos en själv och personligen tycker jag det bara är uppfriskande med regelbundna strider om tolkningar där både rätt och fel saknas.

Det finns dock några ostridiga fakta som handlar om just dagen den 28 januari år 1918. Just då inträffade nämligen två viktiga händelser som för alltid skulle komma att på olika sätt definiera Åland, Finland, Sverige och samarbetet de tre enheterna emellan. Nu är jag ingen historisk finsmakare, eller jodå, det är jag, jag älskar historien men jag är inte lika övertygad som andra tyckare över min egen upplysning eller ens förträfflighet. Jag är dock mitt inne i Kenneth Gustavssons omskakande och väl dokumenterade bok ”Ålandsöarna – en säkerhetsrisk” som pregnant beskriver händelserna kring Åland under 1900-talet och jag upptäcker att få är perfekta.

Den 28 januari 1918 inleds det finska inbördeskriget i Helsingfors. De röda genomförde rätt upp och ner en statskupp och skapade ”Finlands socialistiska arbetarrepublik” och tog strid mot legendaren Mannerheim. Under den tiden fanns på Åland i runda slängar tvåtusen ryska soldater vilka hörde till den röda sidan. Så småningom kom vita trupper från Finland samt röda trupper från Finland och strålade samman i en eldstrid i Godby mellan den sjuttonde och nittonde februari. De vita vann.

Det hör dock inte hit just nu. Den 28 januari, alltså i dag för 95 år sedan, anlände en deputation bestående av tre ålänningar; Carl Björkman, Johannes Eriksson och Gösta Lindeman till Stockholm. Med sig bar de sjutusenetthundratrettiofem, vissa källor hävdar sjutusennittiosju, namnteckningar från ålänningar som krävde att Åland skulle få bli en del av Sverige. Den andra februari fick gruppen tillträde till den svenske kungen Gustav V eller ”V-Gurra” i folkmun. Just den kungen som var central i den så kallade Haijbyaffären. I boken ”Ålandsöarna – en säkerhetsrisk” nämns av oklar anledning mottagaren av deputationen som Oscar II som dock 1918 varit död sedan elva år tillbaka... Nåja, det är detaljer i det stora hela. Hur som helst gav petitionen egentligen inga riktiga ringar på vattnet då frågan överfördes till Nationernas Förbund som senare beslöt att Åland skulle höra till Finland och så vidare.

Avslutningsvis.

Detta. Är. Ingen. Måndag. Vilken. Som. Helst. Det är en av dessa dagar som definierar hur vi blivit de som vi är. Och det är allt lite tankeväckande eller hur. Jobba nu hårt i veckan så är helgen snart här igen!

V-Gurra var en komplex herreman. Han var av allt att döma homosexuell vilket på den tiden var komplicerat på många sätt. Han inledde troligen en affär med mångsysslaren och skojaren Kurt Haijby (vilket det finns en formidabel bok kring: Hans Majestäts Olycklige Kurt) och han ville att Sverige skulle få överta Åland. Det var till honom den åländska deputation som den 28 januari 1918 anlände Stockholm var på väg.