Vikten av ständig tillväxt
Det var en stimulerande och inspirerande fredag. I Ålands sjöfartsmuseum pågick ett mycket intressant föredrag om byggandet av höga trähus. Samtidigt, så gott som, startade docenten, nationalekonomen och rektorn på Högskolan på Åland Edvard Johansson sitt öppna föredrag om ekonomisk tillväxt. I rollen som ordförande för finans- och näringsutskottet i Ålands lagting var det såklart omöjligt att motstå. Jag blev inte besviken. Edvard spred ljus och guldkorn i en aldrig sinande ström. Det överraskade mig inte då jag tidigare med behållning lyssnat till hans idéer:
Här tog han upp den ekonomiska nödvändigheten av fastighetsskatt. Vid ett annat tillfälle handlade det om nödvändigheten av att hålla en optimistisk syn på världen och det som sker. I fredags var det siffror och slutsatser kring den ekonomiska verklighet som styr vår vardag. Här kommer några fria slutsatser, utifrån min egen horisont men inspirerad av Johanssons inlägg.
Finlands BNP beskrivs allt som oftast som ett problem liksom avsaknaden av tillväxt de senaste åren. I verkligheten kommer detta från en mycket hög nivå. BNP i Finland för år 2013 var 35.565 euro per invånare. Motsvarigheten i Estland är 13.918, Ryssland 11.006 och Kina 5.127. Vi har det alltså i själva verket ganska bra och ska minnas att man i Etiopien kommer upp i endast 375 euro per invånare och år. Finlands ekonomi har under lång tid varit urstark, det är de senaste åren som det gått på tok och tyvärr ter sig detta strukturellt vilket långsiktigt kan bli illa.
Sett i ett större sammanhang är Rysslands ekonomi ungefär lika stor som Italiens eller Frankrikes. Ryssarna är alltså inte så stora som man ibland tror. Det är också ett av skälen till att sanktionerna med anledning av Ukrainakrisen faktiskt biter även i Moskva.
Tillväxten i Kina är fenomenal jämfört med precis alla andra. MEN. Den är lånefinansierad till en sådan grad att ingen på allvar tror landet ska klara verkligheten när den knackar på dörren och alla skulder ska återbetalas.
Det får aldrig vara ett självändamål att alltid vara skuldfri. Även framgångsrika företag lånar pengar och har stora skulder. Optimal skuldsättning är aldrig noll och om investeringar i dag kan leda till större skatteintäkter i morgon är ju allt frid och fröjd.
Allt tyder på att en bra grundskola hör till de bästa investeringarna ett land kan göra.
Art vi nu levt med nolltillväxt så länge är ett bekymmer på flera plan. Först och främst eftersom vi (på Åland) vuxit rejält invånarmässigt betyder det att BNP de facto sjunkit. Normalt sett är ett BNP i stort sett samma sak som de samlade inkomsterna. Om BNP stampar på stället allt medan befolkningen växer är det inte bra. Nolltillväxt gör det också omöjligt i praktiken med lönehöjningar samtidigt som det blir svårt att driva politiska reformer. Den enes bröd blir den andres död. I förlängningen, där är vi inte ännu på Åland, leder BNP-minskningar med stor säkerhet till storbråk och väpnade konflikter.
Om tillväxten i Europa fortsätter att vara svag de kommande fem tio åren finns stor risk att folk förlorar tilliten till varandra vilket skapar riktiga problem för de europeiska parlamenten.
Utmaningen ligger i att skapa ekonomisk tillväxt utan att investera med lånade medel. Ny teknologi och nya metoder att göra gamla saker är lösningen.
I dag är Kina (och Indien) de största hoten mot en europeisk tillväxt. Tack vare enorma lånefinansierade investeringar drivs tillväxten på, till en viss gräns. Här är det viktigt att Europa håller ut tills verkligheten hinner i kapp. Om lönerna, till exempel, i Kina skulle höjas till en europeisk nivå skulle allt ögonblickligen krascha.
Viktigast av allt är att skapa tillväxt utan att producera mer växthusgaser och koldioxidutsläpp. Kanske måste USA, EU och Kina enas om detta för att vi alla, globalt, ska kunna komma vidare.
Vill man ytterligare fördjupa sig i nationalekonomernas syn på världen och verkligheten rekommenderar jag varmt ekonomiskas.se. Här finns sanningar nerkokade till siffror. Det är inte alltid rätt men det är väl underbyggt!
Här tog han upp den ekonomiska nödvändigheten av fastighetsskatt. Vid ett annat tillfälle handlade det om nödvändigheten av att hålla en optimistisk syn på världen och det som sker. I fredags var det siffror och slutsatser kring den ekonomiska verklighet som styr vår vardag. Här kommer några fria slutsatser, utifrån min egen horisont men inspirerad av Johanssons inlägg.
Finlands BNP beskrivs allt som oftast som ett problem liksom avsaknaden av tillväxt de senaste åren. I verkligheten kommer detta från en mycket hög nivå. BNP i Finland för år 2013 var 35.565 euro per invånare. Motsvarigheten i Estland är 13.918, Ryssland 11.006 och Kina 5.127. Vi har det alltså i själva verket ganska bra och ska minnas att man i Etiopien kommer upp i endast 375 euro per invånare och år. Finlands ekonomi har under lång tid varit urstark, det är de senaste åren som det gått på tok och tyvärr ter sig detta strukturellt vilket långsiktigt kan bli illa.
Sett i ett större sammanhang är Rysslands ekonomi ungefär lika stor som Italiens eller Frankrikes. Ryssarna är alltså inte så stora som man ibland tror. Det är också ett av skälen till att sanktionerna med anledning av Ukrainakrisen faktiskt biter även i Moskva.
Tillväxten i Kina är fenomenal jämfört med precis alla andra. MEN. Den är lånefinansierad till en sådan grad att ingen på allvar tror landet ska klara verkligheten när den knackar på dörren och alla skulder ska återbetalas.
Det får aldrig vara ett självändamål att alltid vara skuldfri. Även framgångsrika företag lånar pengar och har stora skulder. Optimal skuldsättning är aldrig noll och om investeringar i dag kan leda till större skatteintäkter i morgon är ju allt frid och fröjd.
Allt tyder på att en bra grundskola hör till de bästa investeringarna ett land kan göra.
Art vi nu levt med nolltillväxt så länge är ett bekymmer på flera plan. Först och främst eftersom vi (på Åland) vuxit rejält invånarmässigt betyder det att BNP de facto sjunkit. Normalt sett är ett BNP i stort sett samma sak som de samlade inkomsterna. Om BNP stampar på stället allt medan befolkningen växer är det inte bra. Nolltillväxt gör det också omöjligt i praktiken med lönehöjningar samtidigt som det blir svårt att driva politiska reformer. Den enes bröd blir den andres död. I förlängningen, där är vi inte ännu på Åland, leder BNP-minskningar med stor säkerhet till storbråk och väpnade konflikter.
Om tillväxten i Europa fortsätter att vara svag de kommande fem tio åren finns stor risk att folk förlorar tilliten till varandra vilket skapar riktiga problem för de europeiska parlamenten.
Utmaningen ligger i att skapa ekonomisk tillväxt utan att investera med lånade medel. Ny teknologi och nya metoder att göra gamla saker är lösningen.
I dag är Kina (och Indien) de största hoten mot en europeisk tillväxt. Tack vare enorma lånefinansierade investeringar drivs tillväxten på, till en viss gräns. Här är det viktigt att Europa håller ut tills verkligheten hinner i kapp. Om lönerna, till exempel, i Kina skulle höjas till en europeisk nivå skulle allt ögonblickligen krascha.
Viktigast av allt är att skapa tillväxt utan att producera mer växthusgaser och koldioxidutsläpp. Kanske måste USA, EU och Kina enas om detta för att vi alla, globalt, ska kunna komma vidare.
Vill man ytterligare fördjupa sig i nationalekonomernas syn på världen och verkligheten rekommenderar jag varmt ekonomiskas.se. Här finns sanningar nerkokade till siffror. Det är inte alltid rätt men det är väl underbyggt!
 |
| Rektorn Edvard Johansson om vikten av tillväxt som måste ske (helst) utan att koldioxidutsläppet samtidigt ökar. Ingen enkel ekvation. |
Kommentarer
Skicka en kommentar