Farväl Olle, och tack

Jag har tidigare skrivit om framgångssagan Plasto och dess verksamhet på Åland. För någon vecka sedan gick dess skapare och tidigare ägare, Olof Geelnard, bort.

Olle Geelnard var en man jag lärde känna genom några möten och många telefonsamtal genom åren. Han var inte bara en industrialist och entreprenör. Han var djupt engagerad i hela samhällsbygget och dessutom i tiderna en duktig idrottsman. Farväl Olle, så här skrev jag i några minnesrader för Ålandstidningen.

OLOF GEELNARD

22.3.1924-4.5.2015
De är inte så hemskt många, de där som på riktigt förändrat vår tid och skapat arbetsplatser och förutsättningar för många fler än sig själv. En av dem har lämnat oss i och med att konsul Olof Geelnard från Mariehamn gick bort den 4 maj i en ålder av nittioett år. Han lämnar ett outplånligt tomrum bakom sig men också minnen och en yrkesgärning som i precis alla avseenden är unik.
Olle som han alltid kallades är mest känd för leksaksfabriken Plasto som han startade år 1954 och drev fram till år 1985 då han sålde sitt livsverk till på den tiden åländska snackskoncernen Chips. Före det, men efter studietiden vid Handelsinstitutet i Åbo på 1940-talet, hade Olle startat en ”beklädnadsbutik”, som det hette, vid namn Geelnard & son som han drev ett decennium. Den såldes och blev sedan det mer bekanta Ab Kläder. Innan Plastoeran kallades Olle också in av Ålandsbanken för att styra upp plastfabriken Avatex som senare skulle bli Bilon.

Olle var med i många olika sammanhang. Han spelade dragspel, saxofon och klarinett, han sjöng i Mariehamnskvartetten, spelade i band på Miramar och deltog senare ivrigt i både Rotary och Frimurarna. Som nätverksbyggare hade han få jämlikar. Han var också känd som färgstark och skicklig sprinter och idrottsman i IFK Mariehamn. Geelnard hade DM-titlar på 200 och 400 meter men nöjde sig inte med det. Han var med och startade IFK:s handbollssektion år 1944 och var också tillsammans med andra kända ålänningar med i det bandylag som åkte Finland runt och spelade.

Sina egenskaper från tävlandet tog Olof Geelnard med sig i det industribygge han efter sin idrottskarriär ägnade sig åt. Under Olof Geelnards ledning växte Plasto från noll till en industri som skapade hundratals arbetsplatser och satte Åland och Finland på leksaks- och industrikartan. Tack vare de insatserna för den finländska exportindustrin förlänades Geelnard titeln konsul av dåvarande presidenten Urho Kekkonen. Det i sin tur gjorde att alla annars stängda dörrar till landets politiska och näringslivselit öppnades vilket hjälpte hela Åland. När till exempel sjöfartsrådet Stig Lundqvist i tidernas morgon hade suttit tre dagar på handels- och industriministeriet i Helsingfors för att få ett möte med den dåvarande mäktige kanslichefen och började ge upp, kom Olle och frågade vad som stod på. Ett samtal och tjugo minuter senare kom kanslichefen till Lundqvist!
När gäddorna gick till var det heller inte ovanligt att republikens president och utrikesminister drog fram längs med stränderna vid den Geelnardska sommarstugan med kastspöet i högsta hugg.

Olle Geelnard uppfann, sålde, administrerade och skapade behov och efterfrågan på de nya produkterna. Plasto kom till i en tid då folk fick mer tid över till sina barn, semestrar och möjlighet att ägna vardagen åt annat än arbete. 1950-talet och de årtionden som följde var epoker där folk trötta på krig och elände sade ja till framtiden och möjligheterna. Geelnard insåg det och stod redo med sina leksaker när konsumtionen tog fart.

Som affärsman var Olle envis och påhittig vilket är en viktig kombination och som betalade sig den gången det pågick affärsförhandlingar en hel och lång helg på Åland. Motparten var tyskar och nästan lika envisa som Olle själv. De två sidorna stångade sig halvt blodiga mot varandra och skildes sent på söndagskvällen – utan resultat. Tyskarna åkte med tio i sjuflyget på morgonen och den första de mötte var – Olof Geelnard. Han satte sig på flyget med tyskarna och när man landade i Helsingfors var affären i hamn!

Chips sålde Plasto till svenska Brio år 1997 men år 2004 återköptes Plasto i åländska händer efter en gemensam insats av landskapet och det privata kapitalet och sedan dess rullar det på. I dag lever Plasto vidare på samma plats som Olof Geelnard byggde sitt livsverk. Här jobbar drygt fyrtio anställda med att tillverka världens bästa barnleksaker – och lite burkar. Bolaget säljer för fyra miljoner euro per år, nittio procent av omsättningen kommer från leksakerna, resten från förpackningar.

Olof Geelnard höll in i det sista ett öga på vad som hände med fabriken och var både nöjd och inte nöjd, på det viset som utmärker en sann entreprenör. Han var stolt över den lastbil (1097 Stora Lastbilen) som han och hans team av ingenjörer med Ingmar Gustafsson i spetsen skapade år 1973 och som sålts i över en miljon exemplar men nu är på väg ut. Det är självklart en händelse men likväl en tanke att Olle Geelnard gick bort samtidigt som produktionen av hans lastbil går mot sitt slut.

Med Olof Geelnard försvinner en stor del av den åländska industrihistorien. Inte bara det. Geelnard var ansedd som en pålitlig och framåtinriktad samtalspartner och därför med i många sammanhang där det åländska näringslivet formades. Hans sätt gick hem både i styrelserummen och runt kaffebordet på fabriken. Olof Geelnard gjorde ingen skillnad på folk och folk men krävde samma av dem som han krävde av sig själv: ordning och reda och ett gott humör.

Jag har under det senaste decenniet vid några tillfällen haft nöjet att sitta ner tillsammans med denne entreprenör, fabrikör och företagsbyggare för att prata om olika saker. Han drogs ibland med besvärlig hälsa men huvudet var intakt och minnet exakt. Det var en upplevelse att prata industrialisering med en som inte bara kunde teorin utan också begrep verkstadsgolvet. Det är nämligen exakt vad det handlar om när företag skapas; mer hårt arbete än vad som egentligen går att begripa.

Som resande i leksaker var det viktigt att veta vad man pratade om. Det gjorde konsuln Olle Geelnard.

Olle Geelnard insåg tydligare än de flesta vikten av stora nätverk.

Detta är stora lastbilen 1097 som genom åren varit Plastos kassako nummer ett och en leksak som skapat innehåll i miljoner barns vardag. Nu läggs den ned.