Grattis Julle, 150 år i dag

Hade han fått leva hade Ålands förste talman Julius Sundblom i dag fyllt etthundrafemtio år. Ändå hör Julle till dem som aldrig glöms bort. Det ser inte minst statyn i centrala staden till. Det är rättvist. Julius Sundblom har mer än alla andra arbetat för den självstyrelse vi i dag har så mycket att tacka.

Julius Sundblom gjorde mycket och var med överallt. Han var bland annat en stor seglingsentusiast och även annars idrottsälskare. För den intresserade har en mycket ambitiös hemsida sett dagens ljus. Gå in och läs och lär mer om den historia som format vårt Åland. Julius Sundblom förlorade kampen om att få tillhöra Sverige men han vände nederlaget till arbetsglädje och byggde den självstyrelse som sett till att vi på Åland i dag lever ett fantastiskt liv. Allt detta gjorde han inte ensam men han var den ledare som behövs för att utveckling ska äga rum. Bestämd och handlingskraftig i en och samma person.

I denna blogg har jag nämnt Julius Sundblom i lite olika sammanhang. Till exempel:

När Ålands flagga, den nuvarande, firade sextio år.

Om uppvaktningen vid statyn självstyrelsedagen år 2014.

När ålänningarna mötte kungen och vädjade om hjälp.

Julius Sundblom var själv en driven skribent och hade ett gott förhållande till de ord som var hans jobb. Jag har genom åren grävt ner mig i historien och hittade till exempel det här från år 1917, mitt under brinnande inbördeskrig i Finland:

”Märkliga och mäktiga händelser följa nu på varandra i vårt land, händelser, gärningar, som kunna få oöverskådliga följder för släktledd i århundranden framåt. Det är den finländska statens stora grundläggningstid.”

När Ålandsfrågan var avgjord år 1921:

”I förlitan på vår egen kraft och rättens slutliga seger kunna vi med jämnmod se framtiden emot. Vi måste lära oss att stå på egna ben och sköta oss själva. Mellan Finland och Åland ligger Vattuskiftet som skiljer, men mellan Åland och det gamla moderlandet ligger Ålands hav som förenar. Det öppna fönstret mot Sverige kan ingen täppa till.”

Och om vem som ska äga den åländska marken: 

”Den åländska jorden får under inga omständigheter övergå i främmande ägo, den skall i evärderliga tider ägas och brukas av åländska män och kvinnor, ty den är ålandsfolkets dyrbaraste egendom.”

I den stora boken ”Ålands Idrott” finns Julius Sundblom med på flera ställen. Mest som seglare men även i korta berättelser om hur självstyrelsen skapades och striden han utkämpade mot sin tidigare vän Carl Björkman.

Carl Björkman och Julius Sundblom träffas 

År 1903 nämns för första gången det blivande lantrådet Carl Björkman, 30, vid namn i någon slags åländsk offentlighet. Björkman, hemma från Åboland blir ny länsman i Degerby på Föglö. Han avskyr intensivt allt vad ryskt förtryck heter och inser snabbt att han bland ålänningarna har gott om likasinnade. Ute i världen är det många gamla sanningar som sätts på prov. Som att flygning endast är för fåglar. Bröderna Wright vägrar acceptera vad andra säger och genomför sin första motorflygning samma år.

Samma sommar träffar Björkman redaktören Julius Sundblom, 38, i samband med seglingsevenemanget Mariehamnsveckan, arrangerat av Mariehamns badanstalt, Airisto segelsällskap samt Nyländska jaktklubben, och därpå följande middag. Björkman, som deltar i regattan, gillar vad han hör när Sundblom, som är ÅSS’ kommodor och tävlingsledare, talar. Efter sommaren 1903 skulle det ta ytterligare två år innan de ses, mer yrkesmässigt, till följd av Sundbloms landsförvisning. Detta är ett av många exempel på att sport och arbete sällan ligger långt från varandra i det åländska samhällsbygget. Det gör heller ingen förvånad att Carl Björkman efterträder Julius Sundblom som kommodor i ÅSS.

Vid sidan av segling och i viss mån cykling samt enstaka simskolor ligger än så länge föreningslivet lågt på Åland. Det är inte konstigt. Seklets början är oroligt på många andra sätt. 1906 landstiger en rysk styrka, i strid med demilitariseringen, på Åland. Ryssland är fortsättningsvis starkt men ingen supermakt. Bara ett år innan har fattiga och hungriga ryssar försökt störta den maktfullkomlige tsaren Nikolai II. I samband med denna revolution då tusentals ryssar dödas av sin egen tsar bildas duman som dock egentligen aldrig får någon makt. Nikolai II fortsät- ter göra som han vill.

Och så gick åren och det blev skarpt läge mellan de två tidigare vännerna mot slutet av 1930-talet... 

Mot slutet av decenniet blir det allt oroligare i Europa. Detta får konsekvenser även på Åland då brytningen mellan de från början såta seglarkompisarna Julius Sundblom och Carl Björkman blir total.

Enkelt uttryckt vill lantrådet Björkman att ålänningarna tar till vapen för att försvara sin hembygd. Han vill se en remilitarisering.

Talman Julius Sundblom är av motsatt åsikt och hävdar att enda sättet att rädda Åland undan kriget är att hålla fast vid demilitariseringen. Björkman talar på både finska och svenska vid De vitas monument i Godby. Sundblom kokar.
I oktober 1938 demonstrerar 4.000 ålänningar i stora ”bondetåget” för att visa sitt stöd för demilitariseringen och sin talman och landsting. I november röstar landstinget om lantrådet Björkmans framtid efter hans åsikter i värnpliktsfrågan. Med rösterna 22-7 är Carl Björkmans politiska värv över. 

Hans ersättare blir Föglöbon Viktor Strandfält, samme man som 1912 bildat idrottsföreningen ”Vågen”. Idrottsrörelsen och politiken fortsätter möta framtiden tillsammans. Denna konflikt är allvarlig och hade, såvitt Julius Sundblom och hans anhängare inte lyckats stå emot för alltid och i grunden förändrat Åland, den demilitariserade zonen och i förlängningen hela självstyrelsen.

”Ålandskungen” Julius Sundblom är ett av många exempel på hur idrottsrörelsen fostrat framtida ledare. Han var en hängiven seglare, kommodor för ÅSS, och själv aktiv då 1800-talet mötte 1900-talet. Bilden är från den stora bondemarschen den 31 oktober 1938 då Sundblom talar inför alla deltagare utanför Societetshuset i Mariehamn. (Foto: Ålands museum)

Det här frimärket ger Posten ut i dag för att hylla ”Ålandskungen” Julius Sundblom.

Tavlan är målad av Juha Pykäläinen.