Så startade chipsfabriken

I dag kom beskedet att Orklas mat- och snacksfabrik i Haraldsby tills vidare blir kvar. Om det har det sagts och skrivits massor. När beskedet om en möjlig nedläggning kom i februari blev de goda råden nödvändiga och dyra. Själv skickade jag ut i dag ut följande kommentar för partiets räkning (OBS! Fortsätt scrolla, det kommer en utförlig historiebeskrivning längre ner i bloggen):
Det värdefulla varumärket Taffel är fortsättningsvis kvar på Åland. Det är ett resultat av framsynthet och riskbenägenhet och väldigt mycket hårt arbete ända sedan starten år 1969. Då visste ingen i Finland vad chips och ostbågar var för nåt.

Bra jobbat hela Åland! 
Beskedet att Chipsfabriken blir kvar i Haraldsby är en lättnad för alla inblandade, det vill säga hela Åland. Förutom de direkta arbetsplatserna i fabriken och bland jordbrukarna är de sysselsättningsmässiga kringeffekterna betydande. Åkerier, rederier, verkstäder och entreprenörer är i många avseenden beroende av fabriken för sin verksamhet. Sedan beskedet om samarbetsförhandlingarna kom i februari har ett intensivt och brett förankrat arbete pågått för att i minsta detalj se över den rådande kostnadsstruktur som företag verkar under. Chipsfabrikens personal och ledning, Ålands landskapsregering och Saltviks kommun, infrastrukturbolag, entreprenörer, investerare har gjort gemensam sak och visat beslutsamhet och pragmatism, precis de egenskaper som över tid skapat det åländska välståndet.

I dag är en dag att fira, i morgon fortsätter arbetet precis som det alltid gjort. Åland har i detta visat att allt är möjligt när viljan att lyckas är större än rädslan för att misslyckas. Med denna operation har det åländska näringslivets konkurrenskraft stärkts vilket är nödvändigt. Det är företagande som utgör grunden i samhällsbygget.
Bra jobbat alla inblandade!


Åländsk Center
Jörgen Pettersson
Ordförande
Så här såg det ut år 2008 då boken om Chipskoncernen gavs ut. Från vänster undertecknad, Anders Mattsson, Sture Karlsson, Anders K Karlsson, Susanna Lundström och Lilly Holmberg.
För några år sedan skrev jag en historik över Chipskoncernen tillsammans med Anders Mattsson och Susanna Lundström som tragiskt nog inte längre finns bland oss. Hon hade varit själaglad en dag som denna. Sus gjorde massor av Chips’ årsberättelser och layoutade också boken som beskrev hela det osannolika jobb som bygget av fabriken krävde.


Bokens omslag.
Från knölar i marken till miljoner på banken

Chips som vi känner det i dag är resultatet av en ofattbar framsynthet från några envisa ålänningar på 1960-talet. Deras idé för den åländska jordbrukarstammens överlevnad grundade sig på en produkt de inte visste hur man skulle tillverka för att sälja till en marknad som ännu inte fanns. Berättelsen om hur en gröda som utgjort basföda för folk i hundratals år plötsligt blev en självklar detalj på festerna är både spännande och lärorik.

I stort sett visste skaparna av Chips år 1969 bara att något måste göras för att sätta fart på det åländska landbaserade näringslivet som till skillnad mot sjöfarten aldrig riktigt lyft. Och att någon konsult sagt att Åland tack vare stora förekomster av sandjord borde ha hyggliga förutsättningar när det gäller potatisodling. Vid det här skedet var färg-tv och mysiga tv-kvällar lika okänt som varumärket Taffel och Oolannin. Det skulle komma att ske stora förändringar.
En vink om att grundarna tänkte längre är dock själva namnet Ab Chips Oy Ltd. Det normala på den tiden hade varit att nöja sig med Ab för Aktiebolag. Oy Ltd är budskapet att Chips i vart fall skulle till Finland och kanske ännu längre…

Förändrad livsstil
Initiativtagarna anade inte i det här skedet hur rätt i tiden de resonerade. Eller hur förändrade konsumtionsvanor stod vid dörren på Åland, i Finland och resten av världen. När det gäller Chips samspelade de flesta faktorer. Man fick så småningom tag i rätt person att leda det expanderande företaget och högkonjunkturen satte fart på de ekonomiska hjulen i samhället.
Transportmässigt väntade goda tider tack vare rederiernas taxfreebaserade jättevinster. Det skulle bli lättare än någonsin att på moderna storfärjor transportera de färdiga produkterna till konsumenterna i Finland.
Livsstilsmässigt väntade en ännu starkare högkonjunktur när de finländska familjernas levnadsmönster och intjäningsförmåga fick två märkbara effekter. Mer pengar i plånboken gav utrymme för godsaker framför teven på kvällen. Mindre tid till följd av mer arbete och fler förvärvsarbetare skapade ett större behov av snabbmat. Chips skulle komma att erbjuda bägge delar.

Ingen enkel start
Starten blev ändå långt ifrån enkel. Aktiebolaget Chips var på god väg att krascha under de inledande åren. Svag kostnadskontroll, ovana anställda och en oförstående marknad gjorde början besvärlig. Det riktiga lyftet skulle dröja till år 1979 när relativt nybakade ekonomen Sture Carlson gjorde entré. Då vidtog det egentliga företagsbygget som hösten 2004 kulminerade i en försäljning till norska Orkla.
Efter den lite vingliga starten gick Chips från klarhet till klarhet. I dag är det på olika sätt Chips produkter som sätter guldkant på vardagen i miljoner hem i Finland, Sverige, Danmark, Norge, Lettland, Estland, Litauen och Ryssland. Det kunde ha varit på många fler platser om inte krig, plötsliga devalveringar och politiska beslut över tid förändrat spelreglerna.

Motvilliga revisorer
Skapandet av Chips gick vägen tack vare stor list, mycket arbete och mod på gränsen till dumdristighet. När Chips med dess 1.300 anställda såldes till norska Orkla 2004 var prislappen 402,1 miljoner euro. Räknar man in skulderna blev värdet svindlande 450 miljoner euro. Det trodde aldrig de två revisorer som ytterst motvilligt skrev på revisionsrapporten efter det första verksamhetsåret 1971. En av dem var Stig Carlson, far till Sture Carlson som 1979 skulle ta han om rodret i koncernen.

Guldregn över Åland
Sedan starten fram till försäljningen har Ab Chips Oy Ltd på en rad olika områden bidragit till att skapa det Åland vi känner i dag. I fabriken i Haraldsby har hundratals anställda och deras familjer fått sina utkomster. Tack vare frikostiga aktieutdelningar till följd av goda affärer har tusentals aktieägare kunna lyfta dividender.
Utdelningarna fram till 2004 uppgick till totalt 115 miljoner euro. Men aktievärde är mer än så. Det engelska begreppet shareholders value, värdetillväxt, har gått som en röd tråd i bolaget. Den enklaste förklaringen av begreppet är att ett bolag i alla lägen finns till för sina aktieägare. Genom att betala ut goda dividender och skapa framgång för företaget ska aktieägarna samtidigt bli rikare.
Pengarna som aktieägarna har bundna i bolaget ska över tid alltid avkasta bättre än mer riskfria investeringar, till exempel i statsobligationer. Det har man lyckats med på olika sätt. När aktierna till exempel blivit för dyra och handeln för liten har man genomfört emissioner i en aldrig sinande ström. Detta har skapat tillväxt vilket kommit ägarna till godo.

Inspirerade andra
Men det stannar inte där. Framgångarna i Chips har inspirerat även andra. Många är de byggföretag som deltagit i bygget av den i dag väldiga fabriken i Haraldsby. Ännu fler är de moderna lastbilar och långtradare som i första hand Transmar kunnat köpa in till följd av Chips försäljningsframgångar. Man kunde också nämna försäkrings- och andra finansiella ringeffekter. Inte minst de åländska bankerna har vuxit i takt med Chips.
Vid sidan av de egna affärerna har Chips i allmänhet och dess chef Sture Carlson i synnerhet varit med och styrt upp en lång rad andra verksamheter på Åland. På land och till sjöss. Det har handlat om lök, plastleksaker, fisk, lastbilar, rederier, banker och försäkringsbolag. För att nu nämna några. När ett bolag blomstrar i ett litet samhälle sprider det växtkraft även till andra. Det är särskilt tydligt när det gäller företagsklimatet på Åland. Många verksamheter går på olika sätt in i varandra.

Spela mot samma mål
Mästerverket i skapandet av Chips är inte de enskilda detaljerna. Det är som i fotboll, det spelar ingen roll hur bra spelare som finns i ett lag om inte alla spelar mot samma mål. Lagdelarna måste göra det de ska i rätt tillfälle.
• Att bygga en ny fabrik är en sak. 
 Att skapa värdefulla varumärken en helt annan. 
• För att inte tala om att dra upp strategier som fungerar. 
• Det gäller också att skapa sådan logistik som gör så att kunderna överhuvudtaget kan köpa varorna. 
• Och det kanske viktigaste av alltihop. Det gäller att hitta rätta lagdelarna i form av personal som gör jobbet på rätt sätt.
Alla de, var för sig vitala, områdena har samspelat på ett unikt sätt i Chips. Satsar man för mycket på en av delarna blir något annat lidande. Dessa för försäljningen så extremt viktiga områdena hade ändå stått ensamma om det inte funnits ett finansiellt tänk som fått delarna att samspela.

På 1980-talet hände det grejer!
Chipskoncernen började lite stapplande år 1969. Hela 1970-talet gick till att försöka förstå om man ville framåt eller inte. Tittar man i backspegeln är det inte säkert vilken visionen var när fabriken väl snurrat igång. Men från 1980-talets början händer det grejer. Omsättningen 1980 var cirka 2 miljoner euro. 2004 när Orkla köper bolaget säljer Chipskoncernen produkter för 315 miljoner euro. Då är Chips Ålands högst värderade börsbolag, dyrare än både Ålandsbanken och Viking Line. Utvecklingen inom rörelseresultatet har varit ännu tydligare. Under samma tidsperiod har resultatet stigit 225 gånger, från 0,15 miljoner euro till 33,7 miljoner.
Över arbetet har svävat Sture Carlsons mantra:
”Affärsidén har varit att producera, marknadsföra och sälja snacks och livsmedelsprodukter av högsta kvalitet till konsumenterna samt uppnå värdeskapande aktieägarvärde och tillfredsställande avkastning för aktieägarna.”
Skulle man drista sig till att söka någon hemlig formel bakom prestationen är chansen stor att man går bet. Det började helt enkelt den 26 augusti 1970 då den första lasten åländska potatischips åkte med färjan till Pargas för vidare försäljning i Helsingfors. Chipspallarna åkte lastbil med presenning över. Efter det började ett intensivt pusslande mellan logistik, varumärken, priser, avtal, marknadsföring och tusen andra saker. Hemligheten är rätt och slätt hårt arbete, stor list och lite tur. Precis som i vilken fotbollsmatch som helst.

Tillväxt för aktieägarna
Från början fanns 297 aktier hos ett fåtal ägare. När Chips såldes till Orkla fanns 3.000 aktieägare fördelade på företag, finansierings- och försäkringsinstitutioner, offentliga sammanslutningar, jordbrukare och privata hushåll. Som mest 2003 hade man över 4.100 ägare.
Under de 35 åren har aktiekapitalet utökats i ett femtontal nyemissioner och fondemissioner från 150.000 mark eller 25.228 euro till 35,2 miljoner euro 31.12.2004. Dessutom fanns i överkursfonden den 31.12.2004 17,1 miljoner euro.
Ett exempel på emissioner och värdeskapande är den riktade emissionen till potatisodlare år 1984. Varje potatisodlare eller familj, fick rätt att teckna 3 aktier á 1.000 mark, en investering på omräknat 504,56 euro.
Såframt man fortsatt att utnyttja sina rättigheter och varit med i de efterföljande emissionerna fram till 2004 har dess tre aktiers värde stigit till 53.983,13 euro. Det är ingen dålig avkastning på en investering på 4.644,41 euro. Därutöver tillkommer erhållna dividender. Tack vare allt detta har koncernens börsvärde vuxit från 0,3 miljoner euro till 402,1 miljoner euro. Värdetillväxten har varit 1.340 gånger.
Det trodde aldrig Knut Mattsson & Co då de satte den första symboliska potatisen i marken 1969.

Med stjärnor till hjälp
Vid starten för Chipsfabriken var potatis i Finland mat och just inget mer. Marknaden fanns helt enkelt inte, den måste skapas. Varumärken, brand, måste byggas omsorgsfullt. När man ska sälja chips är det inte bara smak och storlek på påsar som skiljer producenterna åt. Liksom i all annan handel är det varumärkena som konsumenterna köper.
Med hjälp av långsiktigt och mödosamt arbete har Chips byggt upp Taffelmärket så finländarnas och ålänningarnas ryggmärg skickar iväg en köpsignal till hjärnan då det färgglada märket syns på butikshyllorna. Det kunnande man byggt upp på Åland och i Finland har man sedan tagit med sig i bakfickan när det handlat om stora nordiska och östeuropeiska förvärv. Det som fungerar bra i ett land, kan fungera bra också på andra ställen. Det komplexa ligger i att begripa vad som går hem var. Konsumtionsmönstren skiljer sig åt i olika länder. Detta märkte man tydligt då Food-sidan började växa allt snabbare. Samma mat gick inte hem i de olika länderna. Finländarna föredrog mindre salt än svenskarna. Överlag har snacks alltid varit populärare i Sverige än i Finland.
1970 åt den genomsnittliga finländaren kanske 100 gram snacks per person och år. Samtidigt i Sverige, övriga Norden och resten av världen var konsumtionen mångdubbel. Svårare än så var inte ekvationen. Varför skulle finländaren vara så väldigt mycket annorlunda än andra? I dag är förhållandet utjämnat men fortfarande ligger Finland långt efter andra.

Bygga varumärken
För att skapa varumärken krävs pengar. Det är som vilken investering som helst, fast kanske lite svårare. Med hjälp av fingret i luften gäller det att känna vart vindarna blåser, var investeringarna gör mest nytta. Vartefter företaget utvecklas måste man också ha mod och förstånd att byta fot. Det som fungerar vid ett givet tillfälle kan vara helt fel i nästa.
I det åländska samhället har Chips Abp sedan starten varit en betydande sponsor. Kanske inte alltid med pengar men med snacks. Den ursprungliga inriktningen, när kassan inte tålde större utsvävningar, var att dela ut chips till olika föreningars ungdomsverksamhet samt till välgörande ändamål. Detta har man fortsatt med genom åren.
Penningstöd blev aktuellt i mindre skala under 80-talet, främst till föreningar inom fotboll och golf men även till välgörenhet såsom Röda Korset och Ålands barnfond. Äskandena från mottagarna blev emellertid större och Chips blev mer målmedvetet och ställde allt större krav på synlighet. Efterhand blev sponsorverksamhet mer att betrakta som riktiga marknadsinvesteringar för att stödja vår försäljning.

Några exempel:
• Chips var huvudsponsor för IFK Mariehamn i fotboll från och med år 1995 tills IFK blev ligalag 2004. Samarbetet har fortsatt även efter det. Utan ett starkt stöd från en finansiär är det osannolikt att IFK skulle ha nått de framgångar klubben haft. ”Mer hjärta än hjärna till en början”, säger Sture Carlson i dag, ”men nu börjar det betala tillbaka”. 
• TPS – ishockey och fotboll. Ett populärt Åbolag vars supportrar bor nära en färjhamn vilket gör chipstransporterna enklare och billigare. Tack vare framgångarna blir exponeringen också stor. 
• Teemu Selänne, ishockey. Nationalidol som alla vill synas med. Han kom till Åland och fiskade och spelade golf. Och sålde chips genom att bara vara sig själv. 
• Jari Litmanen, fotboll. En internationell storstjärna som vunnit finländarnas hjärtan. Den vägen nådde Chips även konsumenternas smaklökar. 
• Mika Halvari, idrott. Kraftkarl i kulringen. 
• Tania Poutiainen, slalomåkare som nådde kultstatus i Finland.
Inte bara kändisar
Vid sidan av kändisprofilen har Chips även gått in för att nå de breda massorna. Tusentals är de ungdomar från i första hand Finland som besökt Chipsfabriken i Haraldsby i samband med sina skolresor till Åland. Det har skapat levande reklampelare.
Varje år besöker 10.000-15.000 skolungdomar fabriken i Haraldsby. Som minne från sitt besök får de en påse chips och en Taffelkeps. Totalt har fabrikspersonalen delat ut uppemot 150.000 Taffelkepsar genom åren!
Genom marknadsföringsarbete på många fronter samtidigt har Chips byggt förtroende hos sina kunder. Varje liten keps och chipspåse berättar för mottagaren och dennes familj och vänner att Chips är gott och företaget generöst och gästvänligt. Folkligheten blir därmed ett konkurrensmedel.
Kunderna tycker om Chips produkter. De vet vad de köper. Tack vare hög kvalitet och noggrant arbete har Chips byggt upp ett förtroendekapital som skänker trygghet åt dem som jobbar i företaget. Detta leder till fler saker. Det ger konsumenterna en garanti för vad de köper. Denna garanti förmedlas med varumärken, som ger konsumenten en försäkran om det viktigaste produktlöftet – den höga kvaliteten.
Marknader vinner man dock inte bara med hjälp av pengar. Det krävs ett stort mått mod också. Gör man som alla andra syns man inte tillräckligt mycket. Ett bra exempel på det är Oolannin-produkterna som i ett slag gjorde Chips till marknadsledare i Finland inom varuområdet.

Miljonsatsning
Varumärkenas betydelse är helt avgörande. Därför har det genom åren varit väsentligt att vårda dem och förstärka dem genom att kontinuerligt skapa innovationer, som konsumenterna accepterar. Chips varumärken är koncernens viktigaste kapital. Värdet av paraplymärkena TAFFEL, OLW, KiMs, CHEEZ DOODLES och OOLANNIN uppgår till tiotals miljoner var för sig.
En liten sifferexercis är på sin plats. Under åren 1988 och 2004 satsade Chipskoncernen i runda slängar mellan 5 och 7 procent av omsättningen på marknadsföring. I pengar innebär det cirka 150 miljoner euro!
I det har ingått mängder av reklamfilmer för att locka konsumenterna till köp, många av inslagen prisade i olika sammanhang. Det har också räckt till massiva annonskampanjer i såväl tidningar som reklamskyltar.
Exakt hur mycket alla varumärkena var värda då Orkla köpte bolaget är svårt att säga exakt. Men i balansräkningen ingick goodwillvärde för över 50 miljoner euro…
Det kanske mest spännande för Chips liksom för alla andra är vad som väntar i framtiden. Bygget av koncernen har inte varit enkelt. Men bevisligen inte heller omöjligt. Försäljningen av Chips till Orkla behöver inte vara slutet. Det kan också vara början på något nytt.
Det som skett är att det inte längre är bekanta människor som äger bolaget. I dag fattas besluten av tjänstemän i jätteföretaget Orkla. Det kan kanske förefalla mindre tryggt än förut. Å andra sidan har Chips alltid varit i händerna på andra, mycket mer svårflörtade beslutsfattare, konsumenterna, utan vars gunst bygget av Chips hade varit omöjligt.
Egentligen gäller det bara att liksom hittills göra det man gör lite bättre än andra.
För de sandrika jordarna, de finns fortfarande kvar.


I historiken berättade också Finn Jebsen, den koncernchef som gjorde den åländska fabriken till Orklas egendom, hur han såg på affären:

Finn Jebsen om det omöjliga som blev möjligt
Orklas tidigare koncernchef Finn Jebsen var mannen som drev igenom budet på Chips. Kort efter affärens slutförande tvingades han dock kliva av som koncernchef. I dag jobbar han som styrelseproffs i Oslo.

Under de sammanlagt 25 år som Finn Jebsen arbetade i Orkla kom han i kontakt med åländska Chipskoncernen första gången 1991. Då köpte Orkla en stor del av aktiestocken sedan ålänningarna själva inte mäktat lösa in allt man ville teckna i samband med frigörandet från Fazer och De Danske Spritfaabrikker.

– Men från 1994 blev det intensivare då jag blev ansvarig för Orkla Brands där snacksdivisionen fanns, säger Finn Jebsen.
Finn Jebsen blev senare även koncernchef för hela Orkla och den som stod i talarstolen i Mariehamn och övertalade deltagarna vid Chips’ bolagsstämma att sälja.

Att Chips överhuvudtaget blev intressant för ett konglomerat som Orkla beror enligt Finn Jebsen på den tidigare marknadsindelningen. I alla fall operativt. Att Chips överhuvudtaget nådde så långt är anhängigt flera olika faktorer, exempelvis bra jord för potatis, ett dynamiskt samhälle och en strategisk koncernchef i Sture Carlson.
För när Chips väl tagit över Finland och satt ner foten i Sverige fick Orkla upp ögonen i Norge.
– Orkla hade flera olika produktområden, ett av dem var snacks där vi hade produktion i Norge och Danmark. Chips hade sin position i Finland och hade samarbete med schweizarna i Sverige, säger Finn Jebsen.

Chips’ samarbete kretsade till att börja med kring OLW som då var på god väg att bli marknadsledare i Sverige.
– Inom Orkla jobbade vi hårt med att finna goda strukturer för verksamheten. Vi såg det som naturligt att se Norden som ett marknadsområde. Visserligen med olika varumärken på skilda marknader men likväl en helhet.
Frågan blev alltså hur man skulle uppnå en nordisk position inom chips och snacks. Svaret blev ett samarbete med åländska uppstickaren Chips.
Samarbetet blev inte verklighet i en handvändning. Det skulle dröja fram till år 2000 innan planerna blev konkreta. Då bildades efter långa förhandlingar CSC Ab, ett joint venture mellan lilla Chips och stora Orkla.

Affären gjordes med hjälp av aktiebyten där Chips överlät OLW Sverige AB och Orkla satte in KiMs Norge A/S och KiMs DK. Chips ägarandel i CSC Ab blev 60 procent medan Orkla kontrollerade resten, 40 procent.
Det var David mot Goliat. Det nya bolaget styrdes och administrerades av moderbolaget Chips i Mariehamn som fick tillgång till en marknad som omfattade hela Norden från 1 november 2000. Utan att några kontanter hade bytt ägare!
Än i dag frågar sig folk hur Orkla kunde acceptera att spela andra fiolen i en sådan bolagskonstruktion som skulle komma att bli en veritabel kassako för båda delägare.
– Det var konsten att göra det omöjliga möjligt! Men det var också ett led i den övergripande planen att bilda en hel nordisk snackskoncern, säger Finn Jebsen.
För även om Orkla ”bara” hade 40 procent i CSC Ab ägde man också 20 procent i Chips-koncernen.
– Mest kanske det var ett resultat av Sture Carlson och de övriga ålänningarna som drev det hela på ett väldigt bra sätt.
Trots att Orkla och Chips jobbade sida vid sida mot ett gemensamt mål var det ändå en överraskning för alla inblandade när Orkla år 2004 gav ett både sockrat och saltat kontantbud på Chips. Priset 22,85 euro per aktie var långt över börskursen.
I samband med uppköpet startade en hetsig debatt på Åland där temat var hur mycket pengar egentligen är värda. Och vad de skulle användas till.

Många Chipsägare och även andra ålänningar var ytterst ovilliga att sälja till Orkla. Men Finn Jebsen lovade att se till att Chips stannade och fortsätta utvecklas med Åland som bas, även efter uppköpet.
Dessa löften har bara delvis infriats. Vd bor numera inte på Åland och flera andra funktioner är också utlokaliserade. Till exempel har den tidigare aviserade satsningen på Ryssland fryst inne. Det väcker frågan hur viktiga löften från en koncernchef egentligen är. Vad händer när han eller hon inte längre sitter kvar?
– Jag tycker nog det är bolaget och inte privatpersonen som ger löftena, säger Finn Jebsen.
Finn Jebsen vill inte gå in på om hans löften infriats eller inte.
– Jag känner helt enkelt inte till vad som skett efter jag slutade, säger han.
Att löften ibland bara knappt är värda pappret de är skrivna på, vet alla som verkar i näringslivet. Men i Orklas fall fanns historien att luta sig mot. Det ingick i deras strategi att deras dotterbolag skulle vara självständiga.
– Och vara tillräckligt slagkraftiga för att möta stora internationella konkurrenter. Givetvis med den hjälp som en stor koncern erbjuder, säger Finn Jebsen.

Den enskilt största anledningen till att uppköpet kom när det kom var Orklas ekonomi. Till följd av försäljningen av bryggeriet Carlsberg var Orkla nertyngt av sin kassa. Det fanns behov av nya investeringar och då passade Chips in. Fast inte i första hand.
Avsikten var från början att vidga samarbetet kring Orklas övriga livsmedelsverksamheter. Detta samarbete blev aldrig av och då tog Orkla fram den nyckel med vilken porten till Chips slutligen kunde öppnas. Kontanter.

Kommentarer

Populära inlägg